Namnet lin – Linum usitatissimum L. – kommer från grekiskans linon som betyder lina, linje, och från latinets usitatissimum ”det allra mest användbara” eller ”det högst nyttiga”.

Lin är en gammal kulturväxt. Redan för 6 000 år sedan användes den till mumiernas lindor i Egypten. Fynd finns i Schweiz från 7 000 år sedan och i Skandinavien sedan bronsåldern – omkring 1 800 till 500 f Kr.

Ursprunget till det odlade linet är vildväxande lin som förädlats i Mesopotamien eller Egypten för omkring 9 500 år sedan.

Lin har odlats i Sverige sedan lång tid tillbaka och finns nu av två typer:

  • Spånadslin, som används till linnetyg, kan bli upp till 1,4 m utan förgreningar.
  • Oljelin är kort och har många grenar.

I Sverige kan spånadslin odlas från Skåne upp till Norrbotten medan nordgränsen för odling av oljelin för närvarande är Gästrikland på grund av den längre mognadstiden.

Förr odlades lin främst i Bohuslän, Småland och Skåne, men även i Hälsingland där det skapade det välstånd som de många stora och ofta rikt utsmyckade ”Bondeslotten” bär vittne om än i dag. Linodlingen kan just i Hälsingland spåras ända tillbaka till 200-talet, där det trivts bra tack vare klimatet och jordmånen. Långa sommardagar och ljusa nätter gör att linet växer sig högt innan det skördas. Lin är också Hälsinglands landskapsväxt.

Linfibern har stor förmåga att ta upp fukt. En skjorta eller ett lakan kan ha upp till 50 % väta och ändå inte kännas fuktigt. Linet från just Hälsingland ansågs ha extra egenskaper – att kunna stilla blod och läka sår. Man skar då linnetyg i små bitar och la i det blödande såret. Linet kan – förutom till tyg för kläder – även användas till dukar, spetsar, lakan, brandslangar, spånskivor, drev, fiskelinor, revar och nät.

Linet blommar i Sverige mellan juni-augusti. De små, platta, fembladiga, vackert blå blommorna sitter högst upp på stjälken. Blommorna slår bara ut vid soligt väder på förmiddagarna och kronbladen faller av senare samma dag.

En månad efter blomningen har linet utvecklat frukter i form av kapslar, som har fem rum med två mörkbruna, platta 5 mm långa frön i varje fack. Ur fröna fås linoljan som används till behandling av möbler och andra träföremål, linoljefärg och även som kosttillskott p g a sin halt av omega-3.

I linfröna finns en hög halt av feta oljor som ger linet en stark värmekvalité. Relationen till värme kan ses om man lämnar en trasa, som använts till att stryka på kokt linolja, så att luften har fri tillgång till den. Då sker en oxidation som alstrar värme och till slut kan få trasan att självantända.

Värmer man linfrön kan de behålla och avge värme under flera timmar. Genom att göra en linfrökompress kan man tillföra en mild och djupgående genomvärmning på utvalt ställe på kroppen.

Sedan 2016 avråder Livsmedelsverket från att äta krossat linfrö p g a att man kan få i sig skadliga mängder vätecyanid. Rekommendationen är att vuxna kan äta 1-2 matskedar hela linfrön per dag, utöver det linfrö som finns i müsli, gröt och bröd och att de kan äta 1 msk krossade eller malda linfrön per dag om de har upphettats tillsammans med vätska i exempelvis gröt eller bröd.

Barn bör inte äta krossade linfrön alls, men hela linfrön i müsli, gröt och bröd går bra.

Användningsområden

• kronisk bihåleinflammation, ev också omväxlande med pepparrotskompress för att skona huden

• inflammation i mellanörat, kompressen ska då inte bara täcka öronmusslan, utan bör läggas på från tinningen, över örat och det bakomliggande benet, fram till hårfästet

• smärtor p g a skelettmetastaser

• ryggsmärtor p g a överansträngda muskler, t.ex. ryggskott

• nackspärr

• för mognandet av böld, akne

• nagelböld

För att göra en linfrökompress behövs:

  • kastrull
  • 4-6 msk linfrö, krossade eller hela – räcker till en kompress på 12 x 12 cm. Öka/minska mängden om större eller mindre behövs.
  • 2 dl vatten eller mer om det behövs
  • (tunn) lakansväv eller gasväv
  • en bit ylletyg
  • ylle sjal/omslagsduk eller elastisk binda
  1. Lägg linfröna i kastrullen med 2 dl kallt vatten. Koka på låg värme tills det blir en lös, geléaktig gröt. Rör om ofta så att de inte bränner vid. Späd med vatten vid behov.
  2. Krossade frön kokas i 8-9 minuter och hela linfrön lite längre, ca 15-20  min. Hela linfrön kan stötas i en mortel eller malas i t.ex. en kaffekvarn.
  3. Stryk ut den färdiga gröten till ett ca 1 cm tjockt lager på en bit gasväv eller bomullstyg som är anpassat till området som behandlas. Vik in kanterna runt om, så det blir ett paket.
  4. Nykokt linfrögröt är mycket het! Pröva kompressens temperatur på underarmen innan den läggs på, för att undvika brännskador.
  5. Lägg grötpaketet på kroppsdelen som ska behandlas och täck med en bit ylle så att värmen bibehålls.
  6. Linda om med en yllesjal eller fixera med elastiskt binda.
  7. Behandlingens längd: en timme eller flera, så länge kompressen upplevs som välgörande varm.
  8. Efteråt kan man tvätta av huden och ev smörja in med neutral olja. Vila gärna en stund efteråt. Kompressen kan upprepas flera gånger så länge den upplevs som hjälpsam och huden är opåverkad. Gör ny gröt till varje gång.

Nedan finns ett bildspel, som visar hur man gör ett omslag med linfrökompress. Vänligen notera att mängden linfrö anges till 6 msk på en av bilderna. Mängden kan minskas beroende på kompressens storlek.

En torr lompress med linfrön kan användas bland annat vid bihålebesvär.

För att göra en torr linfrökompress behövs:

•                    linfrö, hela

•                    tunn lakansväv eller gasväv

•                    kirurgtejp

  1. Gör ett eller två paket av lakansväv/gasväv – anpassat i storlek till området som ska behandlas – som fylls med linfrön till ca 2 cm tjocklek, vik ihop och tejpa.
  2. Värm i ugnen vid ca 50° C.
  3. Pröva temperaturen innan det/de läggs direkt på huden.
  4. Får ligga kvar så länge det känns behagligt.

Kan upprepas flera gånger.