Något som för många är starkt förknippat med sommar och sommarminnen än just våra bär. De mödosamt hopplockade blåbären i en kopp, doften av solvarma jordgubbar, kladdiga fingrar som trär smultron på ett timotejstrå…

Det rikliga nordiska ljuset med långa ljusa sommarnätter och temperaturväxlingar mellan dag och natt sägs ge högre innehåll av syra och sötma och man anser ofta att svenska bär smakar mer. De innehåller även ofta mer C-vitamin och antioxidanter än exotiska frukter.

Vi vet idag att bär är bland det bästa vi kan äta. De innehåller massvis av vitaminer, mineraler, antioxidanter och vitalämnen. Hos flera växter som får bär anses både bär och växt vara medicinskt verksamma – t.ex. att blåbär ska vara bra för ögonen, torkade blåbär kan motverka diarré, tranbär kan vara verksamt vid urinvägsinfektioner och smultron är med sin höga halt av C-vitamin allmänt stärkande för immunförsvaret.

Men bär äts framför allt på grund av deras delikata smak och arom.

Vill du plocka bär själv – tänk då på – om du inte plockar på ställen du redan känner till – att undvika att plocka där det är små bestånd. Undvik väg- och åkerrenar där det kan vara besprutat och plocka minst ca 100 meter från bilväg.


Flera av de vilda bären kan med fördel plockas efter en frostnatt, då smaken förbättras av det.

Alla dessa bär: blåbär (V. myrtillus), tranbär (V. oxycoccos), dvärgtranbär (V. microcarpum). lingon (V. vitis-idaea) samt odon (V. uliginosum) ingår i växtsläktet skogsbär, Vaccinium och tillhör familjen ljungväxter.

En av de bästa metoderna att bevara bär är att torka dem och vissa bär kommer extra bra till sin rätt som torkade, t.ex. blåbär och jordgubbar. Blåbär blir nästan som russin och jordgubbar smakar som torkade mycket intensivt och behåller i motsats till djupfrysta sin sötma bättre.

För torkning av jordgubbar dela dem i halvor eller kvartar. Blåbär och smultron kan torkas hela. Bred ut bären på bakplåtspapper och torka i solen – det tar ca 2-4 dagar – eller i ugnen, gärna varmluft, på ca 50° C tills de är lagom torra. Förvara sedan i glasburk eller papperspåse.

Idag finns så kallade torkollor med elektrisk värme för torkning av många olika livsmedel att köpa i handeln. För färska växter och bär är det dock bäst att torktemperaturen inte överstiger 40° C då en del ämnen påverkas/förstörs vid högre temperatur.

Blåbär, Vaccinium myrtillus L. tillhör ljungväxterna.

Blåbär finns så gott som i hela vårt avlånga land. Den är släkt med ljungväxterna och finns i vidsträckta bestånd i skogsmarker med kiselrika jordar. Förutom att de är omtyckta i pajer och sylt, kan de ha medicinsk verkan. De innehåller A- och C-vitaminer. De har en stoppande verkan vid diarréer, framför allt torkade bär, som beror på den höga halten av garvämnen som frigörs först i tarmen och inte påverkar magsäcken. Färska bär kan däremot verka avförande. På grund av sin höga halt av betakaroten, eller provitamin A, är de bra för ögonen, främst för att förbättra mörkerseendet. Bären och bladen är stärkande och urindrivande. Deras antiseptiska och matsmältningsbefrämjande egenskaper gör dem speciellt lämpliga att använda vid alla former av tarminfektioner.

Lingon Vaccinium vitis-idaea, tillhör ljungväxterna.

Lingonväxtens ris, som har stänglar som förvedas, blir 10-40 cm lång och är vintergrön. Den sprider sig med underjordiska rötter, som kan växa ner till en meters djup. På sommaren får den vit-rosa blommor och frukten mognar i augusti-september.

I halvskugga och med sur, fuktig jordmån trivs lingonet och är vanlig i gles barrskog, särskilt i närheten av tall här i Sverige. Den tål mager jord men inte basisk jordmån. Lingon är mycket tålig mot kyla; kan klara -40° C och ev lägre, men i områden med mycket varma somrar växer den dåligt. Lingon går att plocka efter frosten

I lingon finns organiska syror, A-, B1-, B2-, B3-, Cvitamin och mineralerna kalium, kalcium, magnesium och fosfor. C-vitaminhalten i lingon är låg trots att motsatsen ofta anges i litteraturen. Den har även hög halt av bensoesyra som ger bären lång hållbarhet.

På apoteken fanns förr bär av lingon, Baccæ vitis idæ, att köpa som bland annat febernedsättande medel. Lingon har använts förebyggande mot urinvägsinfektioner inom folkmedicinen, då de motverkar att oönskade bakterier får fäste på slemhinnan.

Bären kokas och sockras till sylt, saft, kompott eller gelé. De kan också göras rårörda, vilket innebär att de blandas med socker och krossas. Dess höga innehåll av bensoesyra gör hållbarheten hög för tillredningar även med lågt sockerinnehåll.

Lingon kan förväxlas med mjölon, Arctostaphylos uva-ursi. Sitt namn har mjölonet fått av att bäret är torrare och mjöligare än lingonet och det är den tydligaste skillnaden. Riset hos lingon växer också mer upprätt, medan mjölon har liggande ris.

Tranbär, Vaccinium oxycoccos, tillhör ljungväxterna.

Det finns två arter av tranbär i Sverige. Vanligt tranbär, Vaccinium oxycoccos finns i nästan hela landet, men är mindre vanlig i fjälltrakterna och är sällsynt på Öland och Gotland. Dvärgtranbär Vaccinium microcarpum, vars utbredning inte är fullständigt klarlagd, är ovanligare och tycks vara mer nordlig. Båda växer oftast i vitmossa på fuktiga marker, som kärr och myrar.

Tranbär växer med nedliggande ris, har tunn och krypande, rotslående stam och har blad som är vintergröna och läderartade, är smalt äggrunda och sitter strödda och får blommor som är rosaröda.

Tranbär har en syrlig och frisk smak, som påminner om lingon men är intensivare. De används bland annat till saft, sylt, gelé och likörer.

Att plocka tranbär är mer tidsödande än för blåbär och lingon, de mognar sent och ska helst plockas efter att de blivit frostnupna. Tranbär finns också torkade och djupfrysta att köpa i handeln, men är då ofta sötade.

Ett äldre namn på tranbär är myrbär, som även hjortron har kallats. Andra äldre namnformer är tränjon och tranjute.

Att dricka osockrad tranbärssaft mot urinvägsinfektioner har man gjort förr inom folkmedicinen. Tranbär upptogs också i farmakopén, Baccæ Oxycocci, och användes kokta med honung mot mask hos barn.

Tranbär innehåller antioxidanter, bland annat flavonoiden procyanidin, som verkar delta i att motverka att bakterier fäster vid slemhinnorna; i urinvägar, magsäcken och i munnen. Tranbär verkar också antiinflammatoriskt. Bären innehåller även mycket C-vitamin, E- och K1-vitamin, mangan och koppar.

Tranbär innehåller också ämnet kalciumoxalat, som ofta finns i njursten. Men studier om tranbärs effekt på bildandet av njurstenar är inte entydiga. Har man tendens att lätt få njursten kan man välja att undvika risken och därmed avstå från tranbär.

En del studier gjorda på tranbär och människor visar att tranbär kunde hjälpa, förhindra och lindra en urinvägsinfektion. Andra studier visar inte någon effekt alls. Men erfarenheten är att personer, som ofta drabbas av urinvägsinfektion, med ett regelbundet intag av tranbär, tranbärsjuice eller tillskott kan förhindra infektioner, även om studierna inte med säkerhet visar är att det går att bota urinvägsinfektion med tranbär.

Tranbärssylt görs på samma sätt som lingonsylt. Man kan också göra rårörda tranbär. Rensa bären, ta fyra delar tranbär och en del socker, rör ihop bären och sockret som får stå i rumstemperatur 5-6 tim så sockret smälter, rör om då och då.

Slån, Prunus spinosa, tillhör rosfamiljen.

I kalkrika trakter nära havet, ofta i nederkanten av små bergknallar samt i övergången mellan skog och åkermark finner vi torra grå-svarta ogenomträngliga slånbärssnår, där smådjur kan gömma sig och bygga sina bon. På våren, då värmen kommit även på natten, slår blommorna ut i stora skyar. En svag doft av bittermandel står runt de rikt blommande snåren.

Blommorna är fembladiga och sitter ända ut på de taggiga grenspetsarna. Men trots det är det en fröjd att stå i snåren och skörda blommorna under den korta tid då blomningen varar.

Bären är en stenfrukt – liksom plommon och körsbär, som hör till samma familj – som blir blåsvarta när de mognar senare på hösten. De smakar surt och ger en sträv känsla i munnen och plockas därför med fördel efter de första frostnätterna, då smaken blivit något mildare och sötare. Man kan göra slånbärssaft av bären.

Slån är en växt med stor vitalitet som kan verka stärkande vid trötthet t.ex. efter luftvägsinfektioner och influensa, även andra virusinfektioner. Den kan också stärka cirkulationen vid t.ex. lågt blodtryck.

Recept slånbärssaft

2 l slånbär, mogna och frostbitna,
1½-2 l vatten
4½ dl strösocker per liter avrunnen saft

  1. Lägg bären i en bunke eller stor burk och häll på kokande vatten.
  2. Täck med lock/tallrik och ställ svalt till nästa dag.
  3. Sila upp saften i en kastrull och koka upp. Häll den åter över samma bär. Täck igen och låt stå svalt.
  4. Upprepa proceduren en tredje gång nästa dag.
  5. Sätt en saftsil över en skål. Häll upp alla bär och låt dem rinna av, helst flera timmar.
  6. Mät upp mängden saft och mät sockret till rätt mängd. Blanda i en kastrull och koka upp.
  7. Låt saften sjuda och skumma ytan med en sked. Smaka av så att saften är så söt som du vill ha den.
  8. Häll upp den heta saften på väl rengjorda varma flaskor. Sätt på kork och låt dem kallna. Förvara svalt och mörkt.
  9. Saften är mycket koncentrerad och ska drickas utspädd.

Smultron, Fragaria vesca L, backsmultron F. viridis och parksmultron F. moschata, tillhör rosfamiljen.

Smultron, eller skogsmultron, finns över hela jordklotet. Med sina treflikiga blad, vita blommor med fem foderblad och fem kronblad, är de mycket betagande. Plantan blir 5-20 cm hög, har bakåtriktade foderblad och ett bär som lossnar lätt hos backsmultronet F. viridis, medan bäret på parksmultron F. moschata är svårare att lossa.

Växten bildar ovanjordiska utlöpare, revor, som kan slå rot och på så vis kan smultronet föröka sig vegetativt.

Efter blomningen utvecklas bären snabbt. Egentligen är de skenfrukter eftersom de verkliga frukterna är de små nötterna som sitter på bärets utsida. Växtens blad och rötter har sedan långt tillbaka använts medicinskt. I torkad form kan bladen användas i te och verkar vitaliserande på levern.

Smultronens bär är en utsökt frukt som är mycket näringsrik, aptitretande, livgivande, renande och lugnande. Den innehåller järn, fosfor, kalcium och brom och passar bra att äta som en kur när man behöver bygga upp/stärka sig efter sjukdom eller vid blodbrist eftersom den förser organismen med nödvändiga mineralämnen.

En smultronkur är också bra vid dålig tarmfunktion, leversjukdomar, gikt, reumatism och nervösa besvär.

Det sägs att saften av smultron är en bra hudvårdsprodukt, den rengör, underhåller och förskönar huden. Den ska då användas utvärtes.

Det behövs inte stora mängder, att äta 1 dl om dagen räcker gott! Bären är också bra för barn och då räcker det med ett par dessertskedar om dagen.

Rönnbär, Sorbus aucuparia, tillhör rosfamiljen.

Rönn är ofta ett mindre träd och har typiska parbladiga blad, med sågade småblad och vita blomklasar, som har en stark frän lukt, vilken lockar till sig flugor. Rönnen växer snabbt men blir sällan mer än 50-60 år. Linné skrev “ett träd, som icke blir gammalt”. Rönn finns över hela landet i hagar, skogsbryn och snår. Rönn och oxel är träd som har liknande blomning och bär och är nära släkt. De mogna rönnbären är den viktigaste vinterfödan för många fågelarter, t ex sidensvans och trastar. Fröna sprids med fåglarna och kan då också hamna på murar, tak, bergväggar och uppe i kronorna på större träd. Rönnar på sådana växtplatser ansågs förr i världen ha särskilda egenskaper och användes exempelvis till slagruta.

12 000 f. Kr. när kanten av inlandsisen låg i norra Götaland, vandrade rönnen in i Sydsverige tillsammans med de andra lövträden asp, björk och sälg och ca 4 500 f. Kr. hade dessa arter spridit sig till nordligaste Norrland. Norrbottens landskapsträd är rönnen.

Ordet rönn kommer förmodligen från röd – bli röd, rodna, rönna.

Rönnbär innehåller mycket C-vitamin – 100 mg per 100 g bär, som vid kokning minskar med ca ⅓. Tidigare användes rönnbär mot skörbjugg, som ju uppstår till följd av för lågt intag av vitamin C.

Rönnbären innehåller sorbitol, en sockerart/ sockeralkohol som inte behöver insulin för att smältas och därför används som sötningsmedel för diabetiker. Vidare har rönnbär betakaroten/provitamin A och även naturliga antioxidanter i form av polyfenoler, som har en inflammationshämmande verkan.

Inom folkmedicinen användes förr blommor och blad vid hosta, heshet, som lösande av segt slem, bronkit, matsmältningsbesvär, hemorrojder, reumatism och gikt. Idag kan sorbitol användas till intravenös injektion för att minska trycket i ögat vid glaukom, grön starr.

Bärens smak är syrligt och beskt, men blir sötare när de torkas, fryses in eller hettas upp och därför brukar rönnbär gärna plockas först efter första frostnatten.

Färska eller torkade rönnbär kan användas som krydda i grytor och soppor med rotfrukter eller viltkött. Lägg i bären mot slutet av koktiden. Pröva rårörda rönnbär till ugnsbakad pumpa, kålrotsråraka eller viltköttbullar. Till efterrätt kan rönnbär och mörk choklad vara en spännande kombination. Rönnbärsgelé kan även användas med hårda och starka ostar.

Recept rönnbärsgelé

1 kg rönnbär

½ kg äpplen

7,5 dl vatten

9 dl socker per liter avrunnen saft

  1. Rensa rönnbären och äpplena och ta bort kärnhusen, skär äpplena i bitar.
  2. Koka bär och äpplen i vattnet tills äpplena blivit mjuka, inte längre.
  3. Låt saften rinna av i silduk ca 30 min.
  4. Mät saften och häll upp den i rengjord gryta och tillsätt sockret lite i taget, rör om försiktigt.
  5. Låt koka utan omrörning i 10-15 min.
  6. Gör geléprovet: häll upp lite på en kall tallrik, dra med sked genom massan, rinner den ihop igen är gelén inte klar. Har den inte stelnat efter 20-25 minuters kokning får du tillsätta pektin – se anvisning på förpackningen.
  7. Låt gelén vila några minuter och ta bort eventuellt skum med hålslev, vilket annars kan orsaka jäsning.

Häll upp i små rena, heta burkar (ställ dem innan i ugnen på 100 grader) ända upp till kanten. Låt svalna och sätt sedan på lock.

Nypon från olika rosarter exempelvis vresros Rosa rugosa, stenros Rosa canina, nyponros Rosa dumalis – tillhör förstås rosfamiljen.

Nyponet är en skenfrukt, ofta rött eller orange, men vissa rosarter, t.ex. pimpinellros Rosa spinosissima, har mörklila till svarta nypon.

Nypon innehåller viktiga mineraler som fluor, fosfor, jod, järn, kalcium, kalium, kisel, krom, litium, magnesium, selen och zink, mycket folsyra (vitamin B9) och är även en källa till A-vitamin, några karotenoiderkaroten, lutein och lykopen (antioxidant) – men framförallt C-vitamin. Torkade nypon kan innehålla 1 700–2 000 mg C-vitamin per 100 g, att jämföra med C-vitamin halten i färska citroner och apelsiner som är 50 mg per 100 g frukt. En kopp nypon innehåller lika mycket C-vitamin som 35-40 apelsiner. Ett enda nypon ger dig nästan hela dagsbehovet av C-vitamin!

I oktober dignar många rosenbuskar av härliga, röda nypon. Särskilt de vilda arterna och många av de gammaldags sorterna ger mycket nypon, medan de förädlade rosorna ofta har förlorat förmågan att sätta nypon. Korsningsarbete med många olika rossorter har ofta resulterat i steril avkomma som inte kan få nypon. Färgerna varierar också från ljust aprikosrosa till svarta, glänsande skönheter. En del nypon förblir gröna även som mogna.

Men alla nypon passar inte till att ätas. Det är främst de stora, orange-röda nyponen hos vresrosorna (rugosa-gruppen) och de avlånga – också röda – nyponen av de vilda sten- och hundrosorna som passar. Rosa dumalis heter ju t.o.m. nyponros! Smaka på de mogna nyponen så vet du om du kan använda dem eller inte.

Från augusti och hela hösten finns mogna, röda, fina nypon att samla. Mörka nypon kan även plockas under vintern.
De stora nyponen är lätta att dela och kärna ur, medan mindre nypon kan ha godare smak men är jobbigare att dela och kärna ur.
Nyponbuskar utan taggar finns men med trädgårdshandskar går det bra att plocka från buskar med taggar också.
Tänk på att inte samla nypon från buskar som ligger vid trafikerade vägar, åkerrenar och liknande, som kan ha besprutats.

Färska nypon kan användas till nyponsoppa, sylt, gelé och marmelad och man kan även koka chutney på dem.

Att göra nyponpulver

Lägg de torkade hela nyponen, några åt gången, i en mixer och kör en stund. Har man en inte så kraftig mixer får man nyponpulver med hela kärnor kvar och kan då sila det hela och separera kärnorna från pulvret. Släng inte kärnorna utan gör exempelvis te på dem.
Med en starkare mixer eller en mjölkvarn kan man göra helnyponpulver, alltså mjöl även av kärnorna; det är ännu bättre, då kärnorna innehåller mer nyttigheter än fruktköttet.
Förvara nyponpulvret torrt och lufttätt.

Användningsområden för nyponpulver

Nyponsoppa – lägg nyponpulver i vatten och koka upp, söta med honung, kokossocker eller annan sötning .
Smaksätt bröd och andra bakverk.
Yoghurten, filen eller gröten – strö nyponpulver över.
Nyponte – blanda någon tsk nyponpulver i hett vatten och lägg kärnorna i en teklämma som man gör med te i lösvikt, lägg i koppen och häll över kokande vatten, låt det stå och dra.
Tillskott i smoothies – istället för alla olika tillskott och färdigprodukter som finns, går det utmärkt att blanda ner nyponpulver i smoothien.

Recept nyponmarmelad

500 gram rensade färska nypon

2,75 dl syltsocker

Ev. 1/2 kanelstång

(Ger ca 5 dl nyponmarmelad)

  1. Skölj och rensa de färska nyponen, klipp bort blomfästet. Halvera nyponen och kärna ur, – använd plasthandskar och var försiktig för att undvika klåda – och hacka nyponskalen grovt.
  2. Lägg nyponen i en kastrull med 3 msk vatten samt ev. kanelstång.
  3. Låt koka under lock på medelvärme i 10 min och rör då och då. Tillsätt lite mer vatten om det behövs.
  4. Tillsätt och rör i syltsockret, låt koka i 4 min till.
  5. Häll i en stor, 5 dl, ren glasburk eller två små, 2 x 2,5 dl, rena/steriliserade glasburkar. Skruva på lock och vänd upp och ner och låt svalna.
  6. Förvara mörkt och svalt. Öppnad burk förvaras i kylen.

Med vanligt socker, istället för syltsocker, behöver du även citronsaft och ev. pektin. Använd samma mängd strösocker och tillsätt 2 msk citronsaft. Testa så marmeladen stelnar när du kokat den genom att hälla en msk marmelad på en kall tallrik och vänta en minut – stelnar den till marmelad så är den klar. Stelnar den inte så tillsätt pektin och koka upp igen- se anvisning på förpackningen. Gör om provet.

Man kan tillsätta olika smaker om man vill – några förslag:
Citron eller lime: koka med saften från en halv ekologisk citron eller en lime och riv i lite av skalet.
Stjärnanis: koka med en halv stjärnanis för lite lakrits ton på marmeladen.

Används som vanlig marmelad till toast, rostbröd, fika, frukost eller till ostbricka.

Recept nyponsoppa

Den vanliga nyponsoppan i matvaruhandeln är en produkt som innehåller socker och tillsatser. Innehållet som kommer från nyponet är bara det yttre skiktet, alltså från nyponets skal och inte från hela nyponet.

3 msk nyponpulver

3,5 dl vatten

0,75 msk potatismjöl

2 msk honung eller annan sötning.

  1. Nyponpulvret blandas med 3 dl vatten i en kastrull
  2. Koka upp under omrörning
  3. Potatismjölet blandas med 0,5 dl vatten och rörs ner i soppan
  4. Låt allt koka upp igen och rör i honungen.
  5. Servera soppan kall eller varm som ett stärkande mellanmål eller när du behöver extra energi.

Tänk på att vid upphettning och varmhållning av helnyponpulver minskar vitamininnehållet.

Ett ämne som finns i nypon är galaktolipiden, GOPO, som är uppbyggt av fettsyror och sockerarter. Det har en antiinflammatorisk verkan och därmed minskar svullnaden vilket kan hjälpa till att lindra värken i lederna vid artros och gör att man blir rörligare. Olika studier har visat att man med ett dagligt intag av nypon minskar ledvärk vid t.ex. artros och artrit.

Genom att tillsätta gurkmeja i nyponpulvret kan man ytterligare lindra ledvärk och inflammationer eftersom gurkmeja verkar antiinflammatoriskt. Även vallört kan vara hjälpsamt då den kan öka bildningen av ledvätska.

Nypon anses även blodtrycks- och kolesterolsänkande.

Nypon finns i handeln även som kosttillskott i form av kapslar och pulver – nyponpulver kan vara av olika kvalitet, se efter om det är helnyponpulver.

I stora mängder är helnyponpulver milt urindrivande och milt laxerande.
Personer som använder sig av blodförtunnande medicin bör höra med sin läkare innan man börjar använda helnyponpulver.

Nyponfröolja gör huden lenare och motverkar ärrbildning eller bristningar. Weledas rosolja Wild Rose Body Oil innehåller fröolja av Rosa moschata

Havtorn, Hippophaë rhamnoides, även havstörne eller finnbär, tillhör familjen havtornsväxter.

Namnet har havtorn fått av att den har vassa törnen och trivs vid havet. Den växer som buske i delar av Europa och Asien, främst nära havsstränder eller i torra områden. I Sverige har den funnits ända sedan senaste istiden och förekommer nu främst längs ostkusten. Vanligast är den från mellersta Uppland till södra Gästrikland, men den finns sparsamt ända upp i Norrbotten. Förekomster finns också i Bohuslän, på Öland, Gotland och i Upplands inland.

Havtorn har behov av mycket ljus och tål inte att bli skuggad av andra buskar och träd. Den tycker också om friskt vatten i rörelse. Den bildar buskage där de inre plantorna är äldst, en mellanzon med blommande och fruktbärande individer, medan den yttersta är yngst och på tillväxt. Det tar 6-8 år innan den blommar. Varje buske kan bli 30-50 år gammal. En central rot utvecklas och kan bli 1½-3 meter djup och sidorötter upp till 12 m. Bladen är lansettlika, blekt och silvrigt gröna, tre-åtta centimeter långa och mindre än sju millimeter breda. Vid tillväxten stannar huvudskottet upp och istället tar sidoskotten vid. Detta gör att den hela tiden förgrenar sig, mer och mer, och med sina taggar och smala blad är det karakteristiska för den det sträckta och långsmala. Växten är tvåbyggare – den enskilda växten är antingen av hankön eller av honkön. Blommorna kommer tidigt innan bladen slagit ut – i södra Sverige i slutet av april – och sitter runt bladskottet. De är mycket små och blir lätt förbisedda. Pollenet från hanbuskarnas brunaktiga blommor sprids med vinden. Bären är mjuka och saftiga och mognar i september-oktober.

De orangea bären är rika på C-vitamin – 120 mg C-vitamin per 100 g bär. Vissa sorter innehåller 300-1 300 mg C-vitamin per 100 g bär, att jämföra med C-vitamin halten i citroner och apelsiner som är 50 mg per 100 g frukt. Man brukar säga att ett enda havtornsbär innehåller lika mycket C-vitamin som en hel apelsin! En del sorter innehåller också mycket A-vitamin och E-vitamin.

Bären innehåller vidare betakaroten och garvämnen, över tio olika sorters flavonoider har man hittat i dem, Omega 3 och vitaminen B12, vilket är väldigt ovanligt för växter. Rika på omättade fettsyror är både fruktköttoljan och kärnoljan – 60% respektive 89%.

Tyvärr är havtorn/finnbäret lite svårt att plocka då bäret inte gärna lossnar utan att man har sönder det. Det har utvecklats särskilda plockredskap som används inom storskalig yrkesodling. Men det finns också speciella havtornplockare för den som vill plocka själv.

Plocka havtorn gärna efter första frosten. Ett råd när man plockar bären är att lägga dem i frysen så blir de lättare att rensa. Mängden man behöver är ju förstås individuell, men några liter kan räcka hela året om man bara använder dem då och då.

Man kan använda havtorn på gröten, i smoothies, koka marmelad på dem eller lägga dem i brännvin som smaksättning, men då tappar de en stor del av sitt näringsvärde. De är väldigt sura så med lite söta ingredienser blir de godare. Havtornsglass har blivit populärt på en del restauranger.

Havtorn finns också att köpa som pulver, te, elixir och andra drycker, samt djupfrysta.